MC-tankar – En (h)julbetraktelse

Vintern har svept sitt täcke över vägarna. Asfalten som en gång sjöng under däcken ligger nu dold under frost och snö. I garagen står våra hojar tysta, insvepta i filtar, som sovande vänner som väntar på att väckas. Man kan nästan höra ekot av motorn som var där – som en svag viskning om varma vindar och öppna vägar.

Ibland smyger man ut i kylan, bara för att titta till den. Lägger handen mot den svala tanken och låter minnet ta vid. Där är bilden vid sjön – kaffet som ångade i morgonsolen, den där stillheten som bara infinner sig när motorn tystnat… och man hör det där sista, småknäppande ljudet när metallen svalnar. Ett ljud som påminner om att allt fortfarande lever där inne, bara väntar.

Hur möter man då denna vinterlängtan, när vägarna stängt för säsongen?
Kanske genom att låta sommaren leva vidare i berättelserna.

Man kan bjuda hem kamraterna, tända ett ljus, hälla upp kaffet och låta bilder och minnen rulla som en film. Regnskuren som kom från ingenstans. Den där grusvägen som ingen av oss egentligen visste vart den ledde – men som blev en av de bästa turerna på hela året.

För när vi minns tillsammans, tänds något igen.
Värmen, glädjen, gemenskapen.

Och någonstans i mörkret står våra motorcyklar och drömmer med oss – om ljudet av startmotorn, doften av varm asfalt och vinden som åter ska viska i hjälmen:
”Nu kör vi igen.”

/Stefan – som redan börjat drömma om första turen