Speeddejting med Ducati

Framför Ducati Sverige Norges huvudkontor i Märsta står hojarna uppradade en efter en, nästan alla i en klarröd färg. Vi har blivit inbjudna till en pressprovkörningsdag av Ducatis nyheter för 2025.

Den första hojen jag testar blir nya uppdaterade powercruisern Diavel V4 som är vacker som en dröm. Den tredje generation av denna motorcykel har blivit trettonkilo lättare än tidigare och motorn är samma som i Multistrada V4. Här får du 168 hästkrafter och 126 Nm. Sittställningen är upprätt och jag har fötterna rakt ner under mig. Jag som är 164 centimeter lång når ner med båda fötterna och jag hittar snabbt rätt position för en bekväm körning. Diaveln är precis som namnet låter en liten djävul. Jag skulle säga att det är en busig sporthoj förklädd till en nakenhoj med attityd. Att den kallas powercruiser är för den kraftfulla motorn och den sportiga känslan. Vi drar iväg på kurviga små vägar och jag har full kontroll på körningen oavsett hastighet. Den är lättkörd och smidig och följer minsta vink även i låga hastigheter. När det finns möjlighet att dra på lite är det lite för lätt att vrida på gasrullen och köra fort. Trots att den inte har några skyddande kåpor eller vindruta så känner jag inte någon turbulens eller oskönt vinddrag. Jag fullkomligt älskar att känna vinden susa förbi. Temperaturen har kommit en bit över tio grader och det är en riktigt skön dag för att köra motorcykel. Jag hinner känna på Diaveln i några mil och det här är en riktigt favorit från start.

Vid första stoppet är det dags för en ny dejt. Jag väljer den något mindre men charmigare Scramblern. Hojens brunguldiga toner och häftiga utseende tilltalar mig. Jag tycker att den är supersnygg. Den nya modellen FT som står för Full Throttle är en sportig motorcykel som inspireras av flat track. Den har en motor på 803 kubik med fullt tillräckliga 73 hästkrafter. Den är liten och nätt och har en låg sitthöjd på 795 millimeter. Sadeln är relativt smal styret är inte så brett. Det här är en jättekul pendlarhoj eller en hoj jag skulle kunna tänka mig att ha för att köra soliga sommardagar när fikasuget blir stort och jag inte vill åka så långt. Att dra på sig ett par kevlarjeans och en skyddsjacka och hoodie och bara dra i väg. Eller varför inte till badstranden med en picknick-korg.

Vi kommer in på mindre vägar som slingrar sig fram genom hästgårdar. Vitsipporna lyser i dikena och ni vet den där doften av vår, som bara en biker kan relatera, till sprider sig i hjälmen. Nu menar jag inte koskit eller grispiss, utan blomdoften. Vägen blir lite bredare och kurvorna längre. Jag vågar vrida på gasrullen och hänga på i det högre tempot som de andra har framför mig även på Scramblern. Men i hastigheter som kanske egentligen inte är den som vägskyltarna hänsvisar till blir det lite svajigt. Styret vill gärna vingla till och här har jag ännu mindre som skyddar mot fartvinden. Trots det ler jag brett bakom visiret och känner den där genuina lyckan och pirret som man gör när man är kär.

Jag hinner köra en kort sväng på Panigale V4 S innan lunchen. I min iver hann jag aldrig ta någon bild på mig och mästerverket. Men det är en helt magisk hoj som jag självklart inte hinner testa fullt ut när vi kör i stadstrafik. Det är den här känslan jag fullkomligen älskar. Att kliva på en hoj som är så galet snygg att hjärtat bultar hårdare när jag tittar på den känner den här speciella känslan som bara en supersporthoj kan ge. Ni som vet, ni verkligen vet vad jag menar. Det spelar ingen roll hur bra eller rolig en motorcykel är att köra oavsett segment. Det är något alldeles speciellt med sporthojar i extremklassen. Utseendet och hela motorcykelns personlighet utstrålar något magiskt. Jag hoppas på att få möjlighet att testa denna hoj lite mer vid ett annat tillfälle.

Vi stannar till på ytterligare ett ställe då vi nästan är framme i Waxholm där vi ska äta lunch lite senare. Här hoppar jag på Panigale V2 S och det är egentligen samma sak här. Jag körde några vändor fram och tillbaka för att få lite snygga bilder men jag körde den för kort stund för att kunna återge någon recension.

Jag hinner även köra några gånger på Ducatis grusmästare DesertX rally, även om den för dagen har mer gatanpassade däck. Motorn är på 937 kubik med 110 hästkrafter. Sitthöjden är i det högsta laget med fjädringen och utrustningen som just denna motorcykel har på 910 millimeter. Jag som har en liknande hoj från en konkurrent vet att det är att trippa på tå som gäller vilket oftast inte är ett problem för mig. Jag behöver inte nå ner med båda fötterna helt i marken för att känna mig trygg och självsäker. Jag når i alla fall ner med en tå på en sida. Tyvärr saknar stödet en sådan där liten pigg för att nå bättre när jag ska få upp och ner det. Annars är hojen som en dröm att köra. Jag skulle vilja testa även denna motorcykel under rätt förutsättningar och under en längre tid för att få känna på dess rätta potential. Jag blir riktigt överraskad hur bra den går på asfalt och hur kul den är att köra. Jag ser fram emot en till dejt med DesertX framöver och då blir det definitivt en dejt i skogen och gärna i fjällen.

När det är dags att dra iväg till Waxholms hotell för lunch väljer jag att testa nya Multistrada V4. För 2025 har den bland annat fått ett nytt utseende, nya körlägen och elektronisk sänkning. Här har vi en touringhoj som du kan köra riktigt långt på med en stark motor på 1158 kubik och 170 hästkrafter. Med lackade sidoväskor i samma färg som motorcykeln så har den ett sportigt utseende. Sitthöjden är som sagt justerbar mellan 840-860 millimeter. Den har även en inbyggd GPS i displayen som jag inte testade för att vi var så nära lunchstället. Displayen är stor och tydlig så jag är ganska säker på att navigationen fungerar klockrent.

Vi parkerar vid hamnen och går bort till hotellet, där serveras en riktigt god och klassisk lunch i form av en Wallenbergare. Jag fortsätter att köra Multistradan även efter lunchen och blir snabbt kompis med den. Den är lättkörd och följsam genom Waxholms lunchtrafik. När vi kör ut på de mindre vägarna och gasar på känner jag att den har ännu mer att ge. Det här är en trygg och säker partner oavsett vilken typ av motorcyklist du är. Vill du ut på långtur har du en perfekt motorcykel för det och vill du ta en tur med kompisarna kan den vara lika rolig och spännande som en sportigare modell.

Som vilken annan dejt som helst så är en glassfika ett säkert kort. Vi rullar in hos Glassverkstan’ Stora Säby Gård i Åkersberga. De har öppet enbart för oss denna eftermiddag och italiensk glass har väl aldrig smakat så bra. Jag väljer två olika smaker och det är himmelskt gott. Förutom att det finns riktigt fina hojvägar hit så är det en stor och bra parkering och ett riktigt bra ställe för motorcyklister att besöka. Jag rekommenderar det varmt. Särskilt om du ska på MC-dejt.

När vi har ätit upp en allt för stor glass så är det dags att rulla tillbaka mot Märsta. Jag väljer den nya uppdaterade Streetfighter V4, som är det närmaste du kan komma Panigale men utan kåpor och med ett cross-styre. Det här är ett muskelpaket av rang och så otroligt snygg med en motor på 1103 kubik och 214 hästkrafter.

När jag sätter mig på hojen vet jag att den här vill ut och köra fort. Jag har testat körlägena på alla hojarna jag kört under dagen och på vissa märks det stor skillnad, andra inte. Den här hojen i Sport-läge är riktigt hetsig. Lite för hetsig för mitt tycke ibland, eller så behöver jag bara lära mig att köra den bättre. De härliga kurvorna vi kör på eftermiddagen går som en dans med den här dejten. Jag har en liten hatkärlek till den tror jag. För jag vill liksom att det ska säga klick som när man blir störtförälskad. Men det är något som gör att jag inte riktigt upplever det jag vill när jag kör den. Den har en enorm dragningskraft visuellt och vid en längre provkörning tror jag att jag skulle komma bättre överens med den

Vid sista stoppet testar jag motorcykeln som jag skulle kalla för tonåringen i familjen, den nya Hypermotard 698 Mono. Den känns som den där personen du blev dödskär i på högstadiet första gången du såg den. Men kanske inte skulle vara någon du tog hem till mamma. Med det menar jag att den här motorcykeln inbjuder till riktigt busig körning, gärna på bakhjulet. Som namnet avslöjar är den hyper och en liten och lätt supermotard som ser häftig ut. Jag har inga problem att gasa på och att köra snabbt med den men det är inte så bekvämt. Det smala styret och hårda sadeln gör att den känns lite ostabil i högre hastigheter. Motorn är på 659 kubik med 77,5 hästkrafter. Som pendlarhoj skulle den nog säkert fungera om du bor i stan. Själv skulle jag nog inte vilja köra på riksvägen med den. Den har ganska hög sitthöjd på 904 millimeter men sadeln är smal och motorcykeln lätt vilket gör att den inte känns så hög för oss som inte är så långa. Även om det är kärlek vid första ögonkastet så finns det andra hojar hos Ducati som verkligen skulle kunna bli en livslång förälskelse.
När dagen är slut rullar vi in hos Ducati igen och det är dags att lämna tillbaka hojarna. Det har varit en härlig upplevelse och Ducatis nyheter känns riktigt spännande, vi ser fram emot att få testa modellerna under en längre tur någon annan gång.