Sixtorp Adventure Tour -grusäventyr i Bergslagen

Det är tidig fredagsmorgon när jag rullar ut från gårdsplanen strax efter halv sex, med hojen lastad, alla tänkbara bra-att-ha-grejer och kläder inslängda i bilen och jag kände mig laddad inför kommande äventyr. Det var äntligen dags för Sixtorp Adventure Tour – ett grusevent jag sett fram emot.

Min följeslagare på helgens äventyr var en CF Moto 450 MT, som blivit förvarnad om vad som väntade – den skulle få bekänna färg. Med Per Thor och min bror Henrik Haglund som stigfinnare visste jag att det inte skulle bli några genvägar, fast kanske var det ändå precis det som väntade. De har en förkärlek för de där smala, mysiga stigarna – gärna kryddade med någon stock och lite sten som kräver att både däck och dagsform är med från start.

Sixtorp ligger mitt i vackra Bergslagen – ett område känt för sina skogar, sjöar och små grusvägar och skogsstigar. En riktig dröm för den som gillar att köra offtrack.

Det var krispigt i luften när jag kom fram, lagom till morgonsolen börjat leta sig in mellan tallstammarna. Och som alltid, det där klassiska: så fort jag stannat bilen och klivit ur, slog det till. Paniknödig. Första uppdraget blev alltså att lokalisera dass, vilket löstes snabbt tack vare ett välplacerat pekfinger från brorsan. Med det avklarat kunde äventyret börja på riktigt.

Ann-Sofi från Sixto rp Naturevent tog emot mig med den där varma, självklara vänligheten som gör att man direkt slappnar av och känner sig välkommen. Jag fick en egen stuga och när hoj och andra grejer var urlastade var det dags att träffa resten av gänget. Efter en stadig frukost med en brokig grupp från Göteborg, Malmö och ända bortifrån Öland var det dags att hoppa upp på motorcyklarna. Olika stilar, olika hojar – allt från Africa Twin, Husqvarna Norden 901, Yamaha Teneré 700, till Husqvarna 701 och den CF Moto 450 som jag körde. Vi hade vi alla samma längtan efter att komma ut på grus och ha kul tillsammans.

Perfekt mix

Jag har kört med Per och Henrik tidigare, och vet att de syr ihop sina turer med fingertoppskänsla. De kan de här skogarna utan och innan – och gillar att blanda snabba partier med smala stigar, grusvägar, överraskningar och lekfullhet. Att få följa dem i spåren är både tryggt och utmanande. Det blir körning på riktigt. Och visst kan det dyka upp en stock mitt över spåret vid något tillfälle, eller andra ’hinder’, men det finns alltid alternativa vägar runt och vid trixiga partier hjälps vi åt. Sen går det ju inte alltid som planerat – vilket en av deltagarna fick erfara när han, modigt nog, tog sig an en rejäl stock. Själv valde jag den säkra vägen runt. Som tur var klarade han sig utan skador, även om lite plast på hojen rök och självförtroendet nog fick sig en liten törn. Men det hör till. En del av paketet, helt enkelt. Och vi får ändå tacka för vurpan – den gjorde sig riktigt bra på film!

Vi skulle köra i två dagar, så tempot anpassades efter gruppen – men med precis lagom mycket fart för att man skulle hålla sig på alerten. De är bra på det där med balansen – att kunna läsa av stämningen i ledet och justera efter både dagsform och underlag. Det känns lyxigt att bara kunna hänga på och njuta av körningen, utan att behöva fundera på vart man ska eller behöva kolla på GPS:en eller rutt. Samtidigt hålls nyfikenheten uppe, just för den där blandningen av snabbare grusvägar och fina stigar. Rätt som det är sticker vi in i skogen på ett singeltrack. Själv tycker jag det är roligt att köra grus, men älskar de här avstickarna i skogen, så den här turen passade mig perfekt.

Nostalgitripp

Både fredagens och lördagens tur blev något alldeles extra för min del. Vi rörde oss genom mina gamla hemtrakter – förbi barndomshemmet (där brorsan bor nu), på ridvägar jag utforskade som tonåring och grusvägar jag körde när jag delade ut tidningar under studietiden. Att köra genom de här platserna, kopplade till en massa minnen, blev en riktig nostalgitripp. Och naturen gjorde sitt. Det här var i början av maj, så träden var så där vårgröna, fågelkvitter och ett lugn låg kvar i luften när motorerna tystnat under fikapauserna. Den där kontrasten – från ljud och rörelse till stillhet och skog – är svår att inte gilla.

Gemenskap och gött häng

Men helgen handlade inte bara om körning. Den andra stora behållningen var allt runt omkring: maten, stämningen, hänget. Ann-Sofi och Magnus på Sixtorp Naturevent vet precis hur man får gäster att känna sig som hemma. De bjöd på god mat, både frukost, lunch och kvällsmat samt bastu och badtunna som pricken över i:et på fredagskvällen. Och så det där sköna hänget med de andra deltagarna; gemenskapen, skratt och berättelser – det blev många både episka minnen och små, absurda anekdoter. Det var värt nästan lika mycket som själva körningen.

Jag kände mig både mer bortskämd och påfylld än efter en spahelg. Fast den här helgen innehöll mer fart, lera och betydligt bättre historier att ta med hem.