Dela

Från Sverige till Nepal – på två hjul

Anledningen till att köra motorcykel varierar från person till person, men känslan av frihet är nog en av sakerna alla motorcyklister kan enas om. Denna frihet kan ta sig uttryck på olika sätt. Låt dig inspireras av Kristina "Krikko" Lundström, som förverkligade sin frihetsdröm genom att köra motorcykel hela vägen från Boden - till Nepal.

En verklig resa handlar inte bara om att se nya platser, utan om att se världen med nya ögon och skapa sin egen uppfattning. Medier förmedlar ofta en ensidig bild av att världen är värre än vad den egentligen är, vilket inte är representativt.

Det är något Krikko fått erfara många gånger under sin resa till Nepal.

När jag korsade gränsen från Turkiet till Irak sa en gränsvakt ’Du kommer dö här, när du åker in i Irak’.

Det jag istället insåg var hur mycket missförstånd det finns kring Irak, Kurdistan och de områdena, platser man trodde var bomber och granater.
Det är så vackert där och den kärlek jag blivit överöst med från människor som inte har ett öre, den bär jag med mig för evigt!

Namn: Kristina Lindström
Smeknakmn: ’Krikko’, ett smeknamn som hängt kvar från en bästa kompis sen sju-års åldern.
Ålder: 34
Bor: Boden
Utbildning: Kulturgeograf
Tog mc-körkort: 2020
Första mc: Honda CB500S
Nuvarande mc: Honda Transalp, årsmodell 2005
Dröm mc: Honda Transalp, det skulle vara kul att testa en ny!

Indien, Uttarakhand – Hemma hos leoparderna
Jag bodde hos en vän mitt ute i ingenstans. På kvällarna strök leoparder runt husknutarna. Där mötte jag Durghanda – en änka med två bufflar och ett skratt som fyllde hela dalen. Hon hade aldrig träffat en utlänning förut. En av de starkaste kvinnor jag mött.
Najaf, Irak – Som en dotter
En familj öppnade sitt hem för mig. De behandlade mig som en dotter. Najaf är en helig stad, och jag bar slöja av respekt. Det var en av de varmaste platserna jag besökte – känslomässigt
.
 
Irak, Mosul – Skratt i ruinerna
Bakom oss låg resterna från kriget. Den här flickan och hennes familj överlevde bombningarna 2017 i Mosul, Genom att gömma sig i källaren i sex månader. De levde på ris och vatten. Gick de ut – blev de skjutna. Men ändå skrattade hon. Jag glömmer aldrig hennes ögon.

 
Saudiarabien – Guidernas öken
En resebyrå hörde av sig och ville visa mig runt. Vi åkte ut i 54 graders hetta, skrattade, pratade, gjorde en intervju om min resa. Det blev ett oväntat möte som stannade kvar. På bilden är jag och alla guiderna som kom och lyssnade. 

 

Det är en av de mest fantastiska sakerna med att resa, förklarar Krikko. Man inte behöver känna sig ensam för att det överallt längs vägen finns vänliga människor och att alla vill hjälpa till – särskilt i Mellanöstern.

Krikko processar fortfarande intryck från resan som varat i nästan två år, vilket är förståeligt då vi ses bara några dagar efter hon landat i Stockholm. Nu väntar hon på sin motorcykel, kallad ”Sarek”, som är på en försenad transport. Därefter bär det vidare hem till Boden. Det Krikko redan kan konstatera, är att hon öppnat upp för kärlek på ett annorlunda sätt och faktumet att världen är rätt go. När jag frågar henne om farhågor innan avresan blir svaret:

”Jag önskar att jag hade slappnat av mer och litat på att allt löser sig, för det gör det på ett eller annat sätt längs vägen. Visst har det funnits katastrofala stunder jag inte alls var beredd på – som att liggandes hålla ner mitt tält och andra prylar i en sandstorm i öknen. Att ta sig igenom sådana ögonblick har byggt ett större självförtroende”, förklarar Krikko och medger att vissa tuffa dagar ville hon åka hem, men att tuffa dagar även finns om man är hemma i Boden.

Krikko och Sarek, hennes radarpartner på resan – en Honda Transalp 2005.

Steg 1: Att bestämma sig och leva därefter

Idéen om att göra en motorcykelresa i större omfattning slog Krikko när hon för 10 år sen körde moped i Sydostasien. Rent praktiskt innebar det gedigen research och ett leverne på ekonomiskt minimum för att spara pengar i fem år. Under spartiden var Krikko fortfarande inte klar över den tilltänkta resans slutdestination, men sen hon som 12-åring först hörde talas om Nepal i skolan, har landet varit en drömdestination.

Nepal – Mustangbergen
Efter en kämpig klättring upp i Mustang kom känslan smygande: Jag tog mig från Sverige till Nepal. För första gången kände jag det i hela kroppen – att jag hade klarat det trots alla tvivel
.

Att säga upp hyreslägenheten istället för att hyra ut i andra hand, att avsluta sin HR-tjänst på LKAB istället för att ta tjänsteledigt och att välja bort sponsorer för att inte vara beroende, är några av de modiga beslut Krikko fick genomdriva för att få känslan av frihet inför resan. Annars hade hon inte varit avslappnad eller haft svängrum för det oväntade, som kan dyka upp på en resa likt denna.

”Plantera ett frö och håll vid det. Visualisera vägen till målet och jobba mot det. Även om det inte innebär det roligaste under tiden, är det nödvändigt för att nå din dröm. Det viktigaste är att ta första steget”, motiverar Krikko.

Även om Nepal var drömdestinationen, ser läggdags i Cappadocia rätt drömmigt ut det med.

Redan före resan var Krikko aktiv på sociala medier, med målet att inspirera andra att komma ur sin komfortzon, testa nya saker i livet och att köra motorcykel. Hon hade byggt upp en följarskara om 10 000 genom att dela sina förberedelser och peppa sina tittare. Dagen innan avresa blev Krikkos konto hackat och det som hon hade byggt upp digitalt, försvann. Målmedveten som Krikko är, började hon bygga upp communityt på nytt. Idag har hennes YouTube-kanal, Krikkos Adventure, nästan 150 000 prenumeranter och har varit en av inkomstkällorna under resan. Flera följare har även stöttat med donationer.

Hitta och följ Krikko

Instagram: krikkosadventures
YouTube: krikkosadventures
TikTok: krikkosadventures

Steg 2: Research, planering och efterforskning

Förberedelser är a och o. Väl ute på vägarna är möjligheten att söka information begränsad, ofta har du inte någon uppkoppling. Har du ’Carnet de passages en douane (CPD)’, dvs motorcykelns pass? Hur fungerar gränskontroller och visum? Ofta går det att söka visum ’on arrival’, men reglerna varierar. Relationsstatus länder emellan kan också stöka till det, vilket Krikko upptäckte när hon skulle korsa gränsen mellan Pakistan och Indien, som inte är världens bästa vänner.

Pakistan – Fast i ett gränsland
En strejk bröt ut precis när jag kom in i Pakistan. Jag blev kvar nästan en vecka på polisstationen. När vi äntligen fick lämna var vägarna fulla av militärer. Kaos och trygghet på samma gång
.
Pakistan – En natt på väg till Quetta
Vi startade i Taftan klockan 13:00 och var framme i Quetta 10:00 nästa morgon. Vi körde non-stop genom natten. Militärer överallt. Skydd och spänt lugn. En av resans längsta dygn.

Information går att hitta i exempelvis Facebookgrupper, eller varför inte höra av sig till människor som gjort en resa liknande den du drömmer om? Hur gick de tillväga? De med verkliga erfarenheter, har ofta kontakter att dela med sig utav som kan vara till stor hjälp för dig.

”Resor gör vi på olika sätt. Min grej är att campa och jag gillar att köra grus, så jag rullade 60% på offroadvägar. Du kan också resonera kring vad du inte vill göra. Du behöver heller inte ha det senaste, nyaste, värsta: MC-kläder second hand fungerar ypperligt och vad gäller hoj är det bättre med en äldre, populär och driftsäker modell för ditt ändamål, då chansen är större att hitta reservdelar och att du själv eller mekanikerna längs vägen har kunskapen att reparera”, rådger Krikko.

På så sätt skapar man större möjligheter för att verkligen kunna genomföra resan. Krikko uppskattar att hon hade sparat undan 200.000 kronor, som var tänkt att täcka mat, bränsle mm i ett år. När jag frågar om tidplanen höll, skrattar Krikko och räknar fram att resan till slut tog 21 månader.

”I planeringsstadiet höftade jag och räknade med ungefär en månad i varje land. Målet var inte att se några särskilda saker, utan mer resa genom de olika länderna. I slutändan åkte jag en helt annan väg och spenderade ett halvår i Irak, Arabiska halvön och Iran.”

Saudiarabien – Kameler i öknen
En kamelherde såg mig längs vägen och vinkade in mig. Han visade stolt upp sina kameler, delade några ord, ett leende, ett ögonblick av mänsklig kontakt mitt i öknen.
Irak – UR, människans vagga
Att stå i UR – i en av de första civilisationerna – var mäktigt. Stillheten, historien, känslan av att vara en liten del av något oändligt mycket större.

Vad gäller hoj rekommenderar Krikko en med så lite digital utrustning som möjligt, som man enkelt kan åtgärda fel på själv. Enligt hennes research skulle Honda Transalp vara den bästa overland-motorcykeln, vilket ledde till att resan gjordes på en 2005 års Transalp. Då hade den gått 1 900 mil och Krikko eftermonterade kraschbågar, grusanpassade däck med slang, en högre vindruta och laddningsmöjlighet samt hållare för telefon.

”Jag hade hellre haft en kylväst i Saudi än handtagsvärme”, skrattar Krikko. Nu har Sarek gått 5 800 mil och har fungerat klockrent hela vägen. Även om Sarek har varit något begränsande på grund av tyngden, vilken är lite väl mycket för en ensamresande att lyfta, är Krikko mycket nöjd med sitt hojval.

Nepal – På väg mot Manang
En av de farligaste vägarna jag någonsin kört. Brant, stenigt och smalt – men vyerna var som hämtade ur en dröm. På väg upp för ett berg slog jag i en sten och välte. Just då, som en slump eller ett mirakel, dök den nepalesiska militären upp och hjälpte mig.

Packning

Campingutrustningen tog mycket plats och hade Krikko valt bort att tälta, hade packningen minskat rejält. Totalt hade Krikko med sig nästan 70 kg packning, fördelat på två sidoväskor, en toppbox och en duffelbag.

”Efter att ha backpackat tycker jag det här med packning är enkelt, men det är alltid lätt att packa för mycket. Det är alltid önskvärt att packningen ska väga så lite som möjligt.  Jag tog för mycket kläder till exempel, men reservdelar kapade jag ner på vilket jag tänkte att jag skulle hitta längs vägen. Det fungerade jättebra!”.

Krikko kommer ännu än gång tillbaka till faktumet att man hittar det man behöver längs vägen. I Pakistan tillverkas mycket lokalt, och där kunde saker fixas på plats. Delarna kanske inte håller längst, men man kommer vidare. Själva körningen gjordes i ett och samma allvädersställ och en adventurehjälm, med regnöverdrag vid behov.

Irak – I händerna på änglar
Två män på en liten verkstad i Irak såg mig och min motorcykel, och utan att blinka tog de hand om oss. De lagade min hoj, gav mig mat, tog mig med hem till sina familjer – och vägrade ta emot betalning. Deras värme bär jag med mig för alltid.

Just do it!

”Mitt främsta råd är att våga och kasta dig ut! Klarar du utmaningarna du ställs inför, växer du. Det ger en kick i livet!”, talar Krikko om med mjuk röst, men stark närvaro. Hon är personifieringen av sitt eget motto: ’Var inte rädd för det okända’.

”Klart finns det mycket man kunde gjort annorlunda, men man lever”, skrattar Krikko, för att i nästa andetag berätta om dagliga dödsögonblick i trafiken som gradvis blev fler, ju längre öster ut hon kom. Pakistan och Indien delar förstaplatsen för resans galnaste trafik.

Indien, Assam – Det oväntade färjeäventyret
Jag kunde ha tagit bron. Men jag såg en färja på kartan. Det kändes mer som äventyr – så jag tog den. När jag såg min 250-kilos hoj lyftas upp och ner av dessa män med bara sina händer, kände jag både skräck och beundran. Hjältar.

När resan når sitt slut, väntar troligtvis en ny runt hörnet

Framöver kommer Kirkko att ta det lugnt hemma i Boden och fortsätta fylla sina kanaler med inspirerande innehåll – men inte länge till om bara resan till Nepal. Med glimten i ögat hintar hon om ett nytt äventyr efter sommaren, men avslöjar inte vart det bär av.

Krikko är onekligen en karaktär som genererar inspiration till att omsätta ens frihetsdefinition i praktiken. Vem vet, kanske är det dig någon skriver en liknande artikel om nästa gång, om du bara tar det där första steget!

Robin Pecillo

Robin Pecillo