Möt Ellie Stering – sexåringen som jagar fart och pokaler på sin enduro
– Pokaler! Jag vill ha pokaler. Men jag gillar priserna också, säger Ellie med ett finurligt leende.
Från stödhjul till Gotland Grand National
Ellies motorcykelresa började vid tre års ålder på en Yamaha PW50 med stödhjul, samtidigt som pappa Marcus äntligen förverkligade sin egen barndomsdröm om att börja köra motocross. Första tävlingen för Ellie var förra årets (2024) Gotland Grand National, där hon körde sju varv på den cirka tre kilometer långa Guldhjälmsbanan.
När det är dags att rulla fram till startgridden, går Ellie in i en bubbla. Hjälmen och gogglesen ska sitta på redan i depån och föräldrarna får hålla sig bakom, för det enda som finns i Ellies värld där och då, är det hon har framför sig:
– När jag står på startlinjen tänker jag ”full gas!” och på att hålla upp huvudet, blicken, knipa med benen och ha armbågarna uppe. Det pirrar i min mage och jag blir nästan kissnödig, men då tänker jag att jag håller mig, och kör ännu fortare!
Ännu mer pirrar det i mammas och pappas magar. Pappa Marcus erkänner att han är mer nervös när Ellie tävlar än när han själv kör, och mamma Rebeka beskriver känslan så här:
– Man är livrädd samtidigt som man är glad, känslan kan gå fort från det här är jättekul, till att det kan gå åt pipsvängen.
Inspiration och framtid
Numera är Ellie ambassadör för motorcykelmärket KTM. Resan började i KTM Mini Crew, märkets egna satsning där en handfull barn blir uttagna varje år att representera KTM. Ellies egen motivering är ”jag kom med för att jag är gullig”, och mamma Rebeka berättar ur sitt föräldraperspektiv:
KTM sökte tjejer till sitt Minicrew. Egentligen var det för en större hojklass än den Ellie körde just då, men jag skickade in en ansökan ändå och det gick vägen.

När Ellie får frågan om vem som är hennes idol pekar hon direkt på pappa. Han är cool för att han kör snabbt, men med sitt busiga leende tillägger hon:
– Jag vill köra snabbare!
Andra förebilder är KTM-ambassadören Sofia Grelsson och enduroföraren Tilda Gräsman. Inför GGN förra året skänkte Tilda sina enhörningshorn till Ellie och nu kör de båda med horn på hjälmarna, som skogens drottningar.
Nyligen har Ellie kört de sista deltävlingarna i Mälarfräsen, den största ungdomscupen i Mälardalen. Hon deltog också i Älgjakten, där hon vann bland tjejerna och kom trea totalt. Därefter väntade träning inför årets Gotland Grand National.
Som många kanske sett så blev det en ovanligt lerig upplaga – men för barn anses tävlingen ändå vara snäppet lättare än flera andra tävlingar.
På Guldhjälmsbanan, som i år kortades ned på grund av vattenmassorna, fick Ellie en minst sagt kaosartad start. Mamma Rebeka berättar:
På första varvet körde en annan hoj in i Ellie så att hon föll. Hon blev både chockad och ledsen, men körde vidare. När hon kom i mål efter tio varv trodde hon att hon hade kommit sist, men fick senare veta att hon blivit trea av alla tjejer. Ellie är inte så skrytsam, men jag tror att det första hon gör när vi kommer hem är att ställa upp sin nya pokal bland de andra på bokhyllan.
Pappa Marcus körde in som tvåa i elklassen med sin Stark Varg. Vattnet nådde ibland upp till brösthöjd och eftersom han inte förstått hur bra han kört missade han prisutdelningen, utan blev påmind dagen efter.
Ellies sista tävling i år blir ett halloweenrace i början av november, där hon kör utklädd till en guldig pumpa. Därefter börjar ’off season’ på riktigt; en lugnare träningsperiod och lite mer fokus på att bygga vidare på sina sociala medier.
Ellie gasar på sitt sätt på och utanför banan
Motorsporten har länge varit starkt mansdominerad och klimatet kan ibland vara tufft. Vissa föräldrar ropar hårda ord från sidlinjen, men Marcus och Rebeka har valt en annan väg:
Det finns situationer där man som tjej behöver visa lite extra vad man går för och det tog ett tag innan vi verkligen kände oss accepterade i sammanhanget. Vi försöker alltid peppa Ellie på ett positivt sätt och fokusera på att hon ska ha kul. Det är det viktigaste, säger Rebeka.
Ellie själv rör sig obehindrat mellan olika världar. På banan kör hon med mestadels killar, men hemma leker hon gärna med Barbie eller bygger med Lego:
– Många blir förvånade när de ser henne köra, för hon är samtidigt ’rosa’ och flickig. Det ena utesluter inte det andra, säger Rebeka.
Gotland Grand National arbetar aktivt för att locka fler tjejer. Målet för i år var 300 kvinnliga förare till start och även om man inte nådde hela vägen dit, är de 225 anmälda tjejerna fortfarande en stark siffra sett till tävlingens utveckling över tid. Som en del av satsningen har arrangören själv skapat ett ambassadörsprogram med tio tjejer. Ellie är inte bara yngst i ambassadörsgruppen, utan hon är också den yngsta som hittills startat på Gotland Grand National.
Hon kör också en annan typ av motorcykel än de flesta – elhojen KTM SX-E 5. Valet grundade sig i att hon var känslig för motorljudet när hon började

På banan har sexåringen lärt sig hantera ljudet från 2- och 4-taktsmotorcyklarna, men hemma är elhojen här för att stanna. Numera har även pappa bytt till eldrift, en Stark Varg.
– Visst att man i början saknade ljudet, men detta är smidigare, mindre mek och vi kan köra på fler ställen utan att störa. Reaktionerna är heller inte lika negativa från förbipasserande, utan när jag kommer med Ellie tycker de mest att det ser gulligt ut, säger Marcus.
Familjeprojekt på hjul
Att vara motorcyklist, oavsett gren, innebär att ingå i en stor motorcykelfamilj med människor man inte är biologiskt släkt med. Det är ett sätt att umgås, där träningsläger och tävlingar blir som äventyr med husvagn, nya vänner och minnen.
– Cross- och endurobanan skapar ett helt annat engagemang än många andra (mer vanliga) barnaktiviteter. Vi träffar människor från hela landet man annars inte hade stött på hemma, och för mig och Ellie har motorcykelkörningen blivit ett sätt att ’bonda’ på djupet, säger Marcus.
Rebeka fyller i: ”Det härliga är att alla kommer ut. Ellie mår väldigt bra av det här, både fysiskt och mentalt. Sporten kräver fokus och det är nyttigt för barn.”
Ellies sista ord
Och vad skulle Ellie vilja säga till andra, jämnåriga som äldre, som funderar på att börja köra?
Det är okej att vara rädd i början, men det blir kul!
Vem vet, kanske möter Ellie snart en ny körkamrat i form av dig eller ditt barn på banan. Med den målmedvetenhet Ellie visar, får onekligen pappa se upp – inom några år är det inte helt osannolikt att han försöker komma ikapp sin egen dotter.



