CFMOTO 1000MT-X – byggd för resan

Jag hämtade motorcykeln i Falkenberg i samband med premiären av Roadracing-SM. När man första gången ser 1000MT-X är det lätt att tänka att det här är en stor motorcykel. Och det är den. Men väl bakom styret känns den hur smidig som helst. Innan jag rullade iväg fick jag en snabb genomgång av funktionerna, bland annat hur värmehandtag och sadelvärme aktiverades. Jag nickade förstående. Fem minuter senare hade jag glömt allt.

Resten av hemresan fick därför tillbringas med kalla händer och en stilla fundering över varför jag aldrig lär mig att lyssna lite bättre när någon visar ny teknik. Det blev kanske inte den mest professionella starten på ett motorcykeltest, men desto mer verklighetsnära. Färden hem från Falkenberg gick via Svenljunga, Skene och Hindås. Det blev med andra ord mindre asfaltsvägar, fina kurvor och gott om tillfällen att låta motorn jobba.

Och 1000MT-X vill verkligen jobba.

Det första jag reagerade på var hur pigg den kändes. Det var roligt att vrida på gasen, responsen kom direkt och utan tvekan. Motorn gav hela tiden känslan av att vilja mer, men utan att motorcykeln för den skull blev svårhanterlig. Tvärtom upplevde jag, precis som med 450MT, att den var väldigt lättkörd. Quickshiftern fungerade bra och växlingarna flöt på utan att jag behövde fundera särskilt mycket över dem.

Jag lyckades koppla ihop telefonen med motorcykeln och kunde spegla Google Maps, så navigeringen blev både tydlig och smidig. När jag väl var på teknikens sida fungerade den precis som den skulle.

Bra känsla

Motorcykeln jag körde var utrustad med lågsadel. Jag är 172 centimeter lång och har något kortare ben i förhållande till överkroppen, så det är alltid intressant att känna hur en större adventuremotorcykel fungerar i praktiken. Personligen hade jag nog föredragit att testa normalsadeln, men den lägre sadeln fungerade bättre än väntat. Jag nådde ned med båda fötterna och hade inga problem att hantera motorcykeln vid stopp eller i låg fart.

Bromsarna kändes trygga och förutsägbara under vanlig körning. Jag behövde aldrig göra någon kraftig inbromsning, men under de mil jag körde gav både broms och koppling ett bra intryck. Reglagen fungerade som de skulle och helheten kändes genomtänkt.

Det blev ett stopp i Svenljunga, både för att värma händerna och för att tanka. Jag började prata med en äldre man som undrade vad jag tyckte om motorcykeln, han hade själv provat 450MT och var nyfiken på den större modellen. Det blev ett sådant där spontant samtal som ofta uppstår kring motorcyklar.

Från asfalt till grus

När vägen blev mer teknisk och trixig märktes det förstås att det här är en större motorcykel. Den klarar mer än man kanske först tror, men det är inte i de mest bökiga skogspartierna som den känns allra mest hemma.

Det är heller inte där jag tror att de flesta köpare kommer använda den.

En adventure-tourer för de långa resorna

För mig framstår 1000MT-X framför allt som en adventure-tourer för den som vill resa långt och kunna välja väg utan att fundera alltför mycket på underlaget. Det här är en motorcykel jag lätt kan se framför mig på en långresa genom Europa. Ena stunden rullar den längs fina, kurviga asfaltvägar, nästa stund viker resan av på grus. Du behöver inte vara rädd för att lämna asfalten. CFMOTO 1000MT-X känns lika stabil, trygg och kapabel på grus som asfalt, samtidigt som den pigga motorn gör transportsträckorna och de kurviga vägarna betydligt roligare än ordet transportsträcka antyder.

Det är kanske just där 1000MT-X hittar sin tydligaste identitet. Den tar dig långt, bär packning, hanterar varierande underlag och gör varje omväg lockande.

Det här är en motorcykel byggd för den typ av resa där själva vägen får vara målet.