April Tankar

Man verkar aldrig riktigt bli nöjd med vädret så här i början av säsongen. Men det spelar egentligen inte så stor roll. Bara känslan av att vara ute igen väger upp det mesta.

Vägarna känns nästan lite nya igen efter vintern. Samma svängar som man kört så många gånger förr, men ändå med den där känslan av att upptäcka dem på nytt. Motorljudet, vinden runt hjälmen och landskapet som sakta börjar vakna till liv.

Och så kommer den där första kaffeturen. Den man nästan alltid gör till samma plats varje år. Vindskyddet eller rastplatsen där man brukar stanna just för kaffe. Inte för att platsen är särskilt märkvärdig egentligen, utan mest för att det blivit en tradition – en liten start på säsongen.

Och där dyker de upp. Kamraterna från förra säsongen som haft samma längtan. En efter en rullar de in, med leenden bakom visiren och den där självklara glädjen över att våren äntligen är här igen.

Det är något speciellt med sammanhållningen mellan oss som åker hoj. På årets första fikaträff märks det extra tydligt. Det behövs inte så många ord egentligen. Man nickar lite, skrattar åt något som sagts, pratar om vägar, maskiner och planer för sommaren. Men mest känner man bara att man hör ihop – att vi delar samma längtan efter vägarna, friheten och turerna som väntar.

Man pratar lite om vintern som varit. Någon har skruvat i garaget, någon annan har mest gått och väntat på att vägarna ska bli torra igen. Det pratas om turer som kanske ska bli av, om vägar man vill köra och om platser man vill återvända till.

Men mest handlar det nog bara om känslan. Att vara ute igen. Att höra motorerna starta, känna solen värma lite mer för varje vecka och veta att en hel säsong ligger framför oss.

Och någonstans där, vid kaffemuggen och med hojarna parkerade bredvid varandra, känns det ganska tydligt – nu är säsongen igång igen.