MC-polisen – mer än vad du ser i trafiken
All about Bikes har haft nöjet att prata både med en av Polisens egna instruktörer och en nybliven MC-polis, om vad det innebär och hur det känns att vara polis på motorcykel.
Anna S. har arbetat som MC-polis i sex år och är idag även instruktör på Polisens interna MC-utbildning. Sedan hon började har anpassningar för individen blivit fler, som lägre chassi och sadel. När Anna själv utbildades fick hon, med sina 163 centimeter, hantera en fullstor BMW 1250 GS.
Ur ett tekniskt perspektiv vittnar hon om att det är just kontrollen som är kärnan, att bli ett med motorcykeln: Motorcykeln är ett verktyg och all mängdträning under utbildningen, i olika situationer, gör att man successivt frigör sig från hojen. Körningen ska gå på autopilot. Sedan är säkerhetstänket den största delen, vilket blir viktigare för varje år. Vi ska aldrig utsätta oss själva eller andra för onödiga risker.
Om Anna S.
Ålder: 48
Stationerad: Kristianstad
Tog mc-kort: Lätt 1993, tung 1995
Första hoj: Honda 75cc, sedan Kawasaki AR125 (lätt) och Suzuki GSX400R (tung)
Drömhoj: Ducati 959 (har haft en, men sålde den)
Anna menar att det ofta är i början som det blir tydligast hur många delar som ska fungera parallellt, men att det med tiden faller mer naturligt på plats. Inför MC-grundutbildningen sker först en gallring genom förtester under några dagar, där de sökande bedöms utifrån grundläggande körkunskaper och förmåga att undvika risktagande. Blir man sedan antagen, väntar långa dagar och mycket körning:
Utbildningen är sex veckor av ständig bedömning, så det är upp till oss instruktörer att skapa en trygg miljö och ett bra lärandeklimat. Du måste ha MC-körkort, men det finns inget krav på hur länge, poängterar Anna.
Att utbildningen håller hög nivå märks när Christoffer A., som examinerades i höstas, berättar om sin upplevelse.
Han har tidigare arbetat inom narkotikagruppen, som senare omorganiserades till en områdespolisgrupp där MC-poliser ingår och lät sig inspireras av sina tvåhjulsburna kollegor.
– Det är få förunnat att få betalt i sex veckor för att göra det roligaste man vet och sedan få ha det som en del av sitt arbete.
Det låter kanske klyschigt att man har kört hoj innan, men man blev verkligen en bättre och mer aktiv förare med alla tekniker, kurvtagning och allt som ingick. Utbildningen hade en bra progression, man började med grunderna för att nå slutmålet.
Variation var en stor del av upplevelsen: köra i trappor, offroad, trail braking, ja, till och med lågfarten, som från början inte var det mest lockande, blev till slut en tävling mot sig själv.
Om Christoffer A.
Ålder: 40
Stationerad: Göteborg
Tog mc-kort: 2018
Första hoj: Triumph Tiger 1050
Drömhoj: KTM Superadventure (har en S 1290 idag)
Framåt ser han särskilt fram emot att arbeta med eskorter, evenemang och i större folksamlingar. På en motorcykel kommer man närmre medborgarna på ett helt annat sätt.
Mer än en trafikresurs
Både Christoffer och Anna lyfter att MC-poliser med fördel skulle kunna bli fler, just tack vare den flexibilitet de tillför.
Motorcykeln gör det möjligt att arbeta där framkomligheten är begränsad: i tät trafik eller terräng där man behöver ta sig förbi bommar till innergårdar, eller där det helt enkelt är för trångt och snårigt för de bilburna kollegorna.
Som MC-polis arbetar man med andra ord inte bara med beteendeövervakning i trafiken. De jobbar natt som dag, året runt, så länge halkan inte utgör ett arbetsmiljöproblem. Arbetet kan vara ingripande och innebära att man skickas på olika typer av larm, från stölder och sjukdomsfall till eftersökningar.
Anna berättar om ett minne som etsat sig fast lite extra:
– Jag och nio kollegor förberedde en MC-utbildning förra året när vi fick ett samtal från larmcentralen om en försvunnen person i regionen. I samlad trupp körde vi alla för att hjälpa till med sökandet. Att sedan höra på radion att personen är hittad och mår bra, då liksom…
Anna stannar upp några sekunder innan hon fortsätter:
… man blir bara så glad! Även om det var mina kollegor som fann personen, så var det ändå laget. Det är en härlig känsla!”
Fler på två hjul framåt
Det handlar inte om att ersätta andra delar av verksamheten, utan om att komplettera där det gör som mest nytta. Anna uttrycker också en förhoppning om att se fler kvinnor som MC-poliser och att de fördomar hon själv hade om att bli bedömd utifrån kön i en mansdominerad miljö, aldrig visade sig stämma. Christoffer tillägger uppmuntrande:
– Är man nyfiken, är det bara att gå fram när du ser mig eller någon av mina kollegor (såvida vi inte är uppenbart upptagna). Vi stannar i regel om någon vinkar och vill prata med oss.
Även om arbetet ofta sker på egen hand, är man alltid en del av ett större sammanhang. Att vara MC-polis är inget man blir färdig med, utan något man ständigt utvecklas i med påtaglig frihet och ett stort ansvar.
MC-polisen i Sverige
Robin Pecillo