När ikoner lever vidare genom motorcyklar – J Capper Custom

Fem år efter Husqvarna-incidenten byggde Jens och en kompis en V8-trike. Den blev aldrig godkänd för gata eftersom motorn var för stor, men där började allting på riktigt. Redan då handlade det inte bara om att bygga snyggt, utan om att få saker att fungera. I dag bygger Jens motorcyklar i sitt företag ’J Capper Custom’ och namnet härstammar från Jens rötter. Morfar drev en motordrom inom Cappers motorcirkus, en verksamhet som under 1940- och 50-talet turnerade runt i landet och samarbetade med profiler som William Arne. Själva företaget är bara drygt ett år gammalt, men byggandet har följt honom genom större delen av livet.

Det kom till en punkt då folk ville ha mer och mer saker gjorda, och det blev sådana summor att det fick bli ett företag.

En Lemmy-hyllning på två hjul på Sweden Rock Festival 2026

Under en utställning i Sölvesborg för ett halvår sedan ställde Jens ut samtidigt som konstnären Rebecka Salomonsson, känd som ArtQueen. ArtQueen skapar mycket av konsten i backstageområdet på Sweden Rock Festival, och det var också hon som väckte idén om att låta sin rockkonst kompletteras av Jens tvåhjulburna konst.

Jag och Jens sitter i utebaren backstage och framför oss, intill artistrestaurangens entré, står den hyllningshoj som väckt mest uppmärksamhet hittills. Solskenet får den att skimra i alla regnbågens färger – ”Lemmyhojen”:

– Jag arbetade med en läderväska i garaget och Motörheads ’Born to Raise Hell’ spelades i bakgrunden. Samma dag fick jag reda på att Lemmy hade gått bort. Jag tittade på motorcykeln som stod där och tänkte: ”Fan, det här måste bli en Lemmy-bike.”

Lackeringen är inspirerad av en bild på Motörheads trummis Mikkey Dee, med virvlar i neon och flygande gnistor åt alla håll (SceneFour, Mikkey Dee, ’Mystic’). Guldflakes, syrabehandling och flera lager effektlack gör att uttrycket förändras beroende på hur ljuset faller.

Själva motorcykeln är en Harley Davidson Softail med en specialbyggd ram. Motorn är en 131 kubiktum S&S Cycle-merchmotor på 2,2L, växellådan en sexväxlad Ultima, PM bromsar och kopplingskorg, förgasare Screaming Eagle och i princip varje komponent är utvald med omsorg.

– Bara handtagen kostade runt 18 000 kronor. Bromsoken ligger på ungefär två tredjedelar av det. De kromade och förstärkta skruvarna har kostat flera tusen.

Det är lätt att tro att sådana detaljer handlar om att imponera, men för Jens handlar de om att skapa rätt känsla.

Hittills uppskattar han att mellan 1 500 och 2 000 timmar lagts ned i projektet, med en kostnad som passerat en kvarts miljon kronor.

Värt att notera är att ett sådant bygge sällan är ett enmansprojekt. Jens lyfter fram sin fru Carina, som tagit stor del av sysslorna i hemmet och ibland slagit sig ner bredvid sin man för att slipa på en och annan kåpa.

Trots all sin investering och emotionellt värde, har Jens inga problem med att släppa taget om hojarna vid en försäljning.

För pengarna vet Jens att han kan skapa något nytt. Som hojen står utställd på Sweden Rock Festival i år är den klar till 90 procent.

– Det kommer några sista detaljer som kommer lyfta hojen från bra till något helt annat.

Efterföljande dag får vi säga att Lemmy-hojen blivit 91 procent färdig. Mikkey Dee kommer förbi och signerar BDL-kåpan som 3-tumsbältet sitter på, något som Jens senare kommer att arbeta in permanent i bygget genom gravering. Under festivalen kommer dessutom flera bud på motorcykeln. Det återstår att se vem den lyckligt lottade köparen till slut blir.

Nästa hoj, nästa ikon

Kommande projekt som står först i kön är en hyllning till Ozzy Osbourne:

– Förutom Judas Priest och Motörhead, är Ozzy Osbourne en husgud… Och han gick också och dog, så då kändes det självklart att bygga något.

Motorcykeln ska få längre chassi, längre gaffel och mer rike. Det blir ett mellanting av en bobber och chopper. Den välkända (huvudlösa) fladdermusen kommer naturligtvis att finnas med, likaså ska Ozzys klassiska järnkors lackeras tredimensionellt i tanken och belysas inifrån:

– Och genom lacken kommer man kunna läsa låttexter. Det är sådana detaljer jag tycker är roliga.

Parallellt kommer Jens bygga en hyllningshoj till sitt favorithockeylag Leksand IF (ja, trots att Jens är skåning), komplett med ställ för klubbor och puckar. Jens återkommer upprepande gånger till att det är detaljerna som gör hojen säregen. Ännu längre fram finns ett annat drömprojekt som relaterar till musik: En Judas Priest-hoj. Det bara måste bli av, menar Jens.

När passionen går före affären

För Jens handlar det ytterst om att bevara en själ och en historia i en motorcykel.

Jag hoppas att när någon tittar på en av mina hojar, känner samma sak som jag gör när jag hör de där stora ikonerna. Att det här är något speciellt. Att det är häftigt byggt. Att det får människorna bakom berättelsen att leva vidare lite längre.

När jag lämnar Jens är det svårt att inte bära med sig just den känslan. Någonstans hoppas man att den där framtida Judas Priest-hojen når bandet och att Rob Halford entrar scenen på just Jens motorcykel. Inte för att sätta Jens själv i rampljuset, utan för att någon som lägger så mycket värme, tid och själ ska få uppleva att människorna närmast de ikoner han hyllar känner igen dem i hans skapelser.