Mc-tankar – September

Några har redan bestämt sig. Hojen är tvättad, tanken fylld och kanske har till och med ett lakan åkt över den längst inne i garaget.

Men inte riktigt än.

För oss andra finns det fortfarande mil kvar. Och kanske är det just nu man börjar summera sommaren lite. Inte nödvändigtvis genom att titta på mätarställningen och räkna hur långt man har kört, utan genom att fundera över vilka mil man faktiskt minns.

Den där svängen med en kamrat som egentligen bara skulle bli några timmar. Fiket man hittade av en slump. Vägen man aldrig hade kört förut. Eller den där gången när den planerade vägen plötsligt var avstängd och omvägen blev femton mil längre än tänkt – men också bjöd på en väg som man fortfarande går och tänker på.

Det är märkligt det där.

Vi motorcyklister kan lägga ganska mycket tid på att planera våra turer. Kartor studeras, vägar väljs och fikastopp letas fram. Ändå är det ofta det som inte var planerat som fastnar bäst i minnet.

Ett samtal med någon man aldrig tidigare träffat. En kaffekopp som blev två. En utsikt där man stannade bara för att vägen råkade gå förbi. Eller kanske en alldeles vanlig stund vid vägkanten tillsammans med en god vän där ingen egentligen behövde säga särskilt mycket.

Det är sådana mil som blir kvar.

Och så finns förstås de ensamma turerna. De där när man bara drar på sig hjälmen och åker utan något egentligt mål. När tankarna får komma och gå i sin egen takt medan vägen rullar under hjulen. Man kanske kommer hem några timmar senare utan att riktigt kunna förklara vad turen gav.

Bara att man behövde den.

När september kommer blir allt det där lite tydligare. Kanske för att vi vet att dagarna börjar bli räknade.

Men september kan också bjuda på några av årets allra finaste motorcykeldagar. Den höga klara luften. Vägarna som blivit lite lugnare. Färgerna som sakta börjar förändras längs vägkanterna. Och kaffet smakar på något sätt lite bättre när man sitter ute med jackan fortfarande på.

Man vet ju. Det kommer inte hur många sådana här dagar som helst. Så lakanet får faktiskt ligga kvar på hyllan ett tag till.

För plötsligt kommer den där septembermorgonen när solen skiner från en klarblå himmel. Man tittar ut genom fönstret, tar en klunk kaffe och inser att dagens planer just förändrades.

Det blir en sväng. Kanske bara några mil. Kanske femton mils omväg. Det spelar egentligen ingen större roll.

September är kanske inte månaden då MC-säsongen tar slut.
Det är månaden då man börjar förstå hur mycket man uppskattar att den fortfarande pågår.